Ligaledaren köpte bl a en helikopter för de stulna pengarna. Helikopern på bilden har inget med saken att göra
Avsikten med denna artikel är att gå lite djupare i exakt hur Allra-kuppen genomfördes. Hur tingsrätten kom fram till att fria de åtalade bedragarna är mycket svårt att förstå för den som läst domarna.
Stölden av några hundra miljoner av pensionsspararnas pengar var noga planerad. Men tingsrätten kunde tydligen inte se till helheten, dvs att att det fanns ett synkroniserat brottsupplägg bakom bedrägeriet. Tingsrätten friade hela gänget och försatte dem på fri fot, vilket gav dem gott om tid att skaffa undan bevis samt gömma pengar. Lyckligtvis var hovrätten klokare och dömde de inblandade till kännbara fängelsestraff. Under perioden 2012-2017 genomförde PPM-förvaltaren Allra den näst största svindeln i branschen (bara Falcon Funds-härvan är större).
Med aggressiv telefonförsäljning lyckades Allra bli en av de större spelarna på PPM-torget. Som mest förvaltade man ca 13 miljarder kronor åt över 150 000 kunder. Själva stölden organiserades av 6-7 personer.
För ledaren, Alexander Ernstberger, och hans kompanjoner var det glada dagar i 50-miljonersvillan på Lidingö med Porsche i garaget, en helikopter på plattan och en 54-fotare vid bryggan. Ernstberger utsågs till Årets Unga Entreprenör 2015.
Två högprofilerade personer - Ebba Lindsöö och Thomas Bodström - lät sig rekryteras till styrelsen. Arvode: 900.000 kr enligt uppgifter i pressen.
Men hur kunde Allras ägare tjäna så mycket pengar? Svaret är att man gjorde en affär med sig själva som både säljare och köpare. Då är det lätt att manipulera resultatet. I synnerhet när det var pensionsspararna som stod för betalningen - fast det visste dom inte då.
Allra lät sina pensionsfonder "investera" i warrants (ett slags värdepapper) för 430 miljoner. Dessa warrants hade strax innan förvärvats av Oak Capital för 260 miljoner. Vinsten för Oak Capital blev alltså 170 miljoner (!).
Det fanns dock ett par problem. För det första togs de 430 miljonerna från pensionsspararna. För det andra var 430 miljoner ett kraftigt överpris jämfört med marknadspriset på 260 miljoner. För det tredje var Oak Capital bara ett bulvanbolag som i realiteten kontrollerades av Ernstberger & Co. På pappret ägdes det av Ewran Mercin och några till (Bengtsson, Flingdal, Marcusson). Men de gjorde bara som de var tillsagda.
Nu återstår problemet att slussa bytet (170 miljoner) från Oak Capital till Ernstberger och hans kompanjon Rothman. Det görs i flera steg. Först en extra utdelning på ca 100 miljoner till det bulvanbolag (First Mile AB) som äger en del av Oak Capital. För den kassan köper First Mile AB ett bolag som heter Solero AB. Detta bolag ägs 50/50 av Ernstberger och Rothman och är tillika moderbolag till Allra. Ernstberger och Rothman får vardera 50 miljoner för aktierna. Soleros enda tillgång är 81 % av aktierna i Allra, som blev konkursmässigt och tämligen värdelöst.
Skiss över de bolag och personer som var inblandade i härvan runt Allra.
EPILOG
Spararna blev av med 170 miljoner pga att Allras fond medvetet - och med spararnas pengar - köpte värdepapper för 430 miljoner, trots att marknadsvärdet (enligt Merrill Lynch som förmedlade affären). låg mpå 260 miljoner. Mellanskillnaden på 40 % kallade Ernstberger för provision. Enligt branschpraxis ligger provisionen på ca 1 % för en sådan affär.
"Provisionen" hamnade slutligen hos Ernstberger och Rothman dels genom en extra utdelning (100 mkr) från Oak Capital (via bulvanbolag), dels genom att Oak Capital (via samma bulvanbolag) köpte Ernstbergers och Rothmans aktier i Allras moderbolag (SoleroAB) för 100 mkr - ett överpris det också med tanke på att Allra-aktierna var i stort sett värdelösa.
När EA lanserade sin bok i november 2025 gjordes en intervju i P1. Ernstberger förklarade där sin filosofi.
Eftersom han är en tvättäkta entreprenör som skapat många jobb gäller inte samma regler för honom som för oss andra. Han säger i intervjun att gränsen mellan lagligt och olagligt kan vara lite luddig, och som entreprenör ska man tänja på gränserna.
I intervjun skyller han ifrån sig på Gustavia AB som skötte bokföring och depåförvaring av Allras tillgångar. Gustavia fattade inga investeringsbeslut och ägde inte tillgångarna. Det gjorde däremot Allra. Men Ernstberger visste självklart inte vad som pågick.
Beträffande sina framtidsplaner säger han att han vill bli en förebild för unga entreprenörer. Han talade dock tyst om domen på 6 års fängelse, näringsförbud och en skuld till staten (företagsbot) på 300 miljoner.
